John (”Jack”) Russell (1795 – 1883).

Rasens bakgrund
Jack Russell terriern avlades fram av John (”Jack”) Russell (1795 – 1883). Han var pastor (pastor = parson på engelska) i Swimbridge, Devon, England.
Han var också en hängiven rävjägare och hans mål med sin avel var att få fram en hund som hade de jaktegenskaper han sökte. Rävjakten i England bedrevs genom att man sökte upp och jagade räven med hjälp av stora ”pack” av foxhounds. Jägarna tog sig fram på hästryggen. När räven sedan gick ner i ett gryt släppte man terriers som fortsatte jakten under jord.

Terriern skulle vara modig nog att följa räven ner i grytet men inte så aggressiv så att den dödade räven. Terriern skulle endera jaga ut räven ur grytet eller hålla kvar räven så att jägarna hann gräva sig ner till räven. För att lyckas med detta krävdes det att hunden jobbade självständigt och tog egna beslut. För övrigt måste hundens format vara anpassat för att kunna jaga under jord. Kroppen skulle vara kompakt men smidig och balanserad och bröstkorgen fick inte vara för bred. Även hundens färg var betydelsefull. Den vita färgen fyller sin funktion när terriern lämnar grytet – ett pack upphetsade foxhounds skulle annars lätt kunna ta fel på räv och hund och kanske skada eller bita ihjäl terriern av misstag. Terriern skulle också vara såpass långbent och uthållig att den orkade hänga med på långa jakter.

Ursprungligen kallades de små vita terriers som användes till denna typ av jakt för "White Terriers". Så småningom togs rasen upp i den engelska kennelklubben under namnet Foxterrier. Med tiden utvecklades dock hundarna till att få större bröstkorg och längre nosar, eftersom det ansågs vackert i utställningsringen, och hundarna blev med det också större. Detta gjorde att deras jaktegenskaper försämrades. John Russells gillade inte denna utveckling och fortsatte att föda upp ”sina” terriers med jaktegen-skaperna i fokus, utan att ta hänsyn till det som premierades på utställningarna. Dessa terriers blev kända under namnet Jack Russell Terriers.

Detta faktum, att egenskaper som premierades i utställningsringen medförde att terrierns jaktegenskaper försämrades, är nog den grundläggande faktorn till att vi idag har flera ”Jack Russell Terrier raser” och flera registrerande klubbar. Vissa rasklubbar finns inom FCI, (internationella kennelklubben) och andra har medvetet valt att stå utanför. Det skiljer sig också i olika länder. I Sverige finns det inom SKK (Svenska Kennelklubben) de två raserna Parson Russell Terrier (som ursprungsland anges England) och Jack Russell Terrier (ursprungsland Australien). Det finns också registrerande klubbar som hör till Jack Russell Terrier Club of Great Britain, en engelsk klubb som arbetar för att hålla Jack Russell Terriern som den arbetande terriern den ursprungligen var och därför mycket medvetet motarbetat ett FCI-godkännande av Jack Russell Terriern.

Det var dock inte enbart till rävjakt som hundarna användes. Man använde också hundar till att hålla bort råttor från gårdarna. Denna råttjakt ledde även till en av de många makabra djursporterna, som växte fram och blev populära i 1800-talets England. En terrier släpptes in i en inhägnad med råttor. Vinnare blev den terrier som hade ihjäl alla råttorna snabbast.
För att få en tuffare och hårdare hund korsade vissa uppfödare in Bulldog, något som John Russell lär ha ogillat. Detta ledde till att hunden blev aggressivare och det hade även den nackdelen att den blev tystare. När inte hunden skällde på viltet kunde inte jägarna höra var hunden och räven var då de skulle gräva sig in i grytet. För att få en skälligare hund blandades Beagle in i rasen.
I andra delar av England behövde man en hund med kortare ben dels p.g.a. terrängen men också för att man ville använda hunden till grävlingjakt. Detta ledde till kortbenta varianter av de vita terrierna.
De flesta av dessa arbetande vita terriers kom sedermera att kallas för Jack Russell Terriers, ett slags varumärke för en bra arbetshund.


Rasens användning idag
Idag, precis som då, används Jack Russell Terriern (vidare förkortat JRT) främst i jakt. Terriermän i England och andra länder har framgångsrikt bevarat rasen som en arbetshund.
I Sverige används JRT i grytjakt (främst på grävling), som kortdrivande hund och som eftersökshund.

Vid sidan av jakten hittar man många JRT som tränar och tävlar i Bruks, Agility och Lydnad. Det finns även några utbildade räddningshundar inom rasen.

Eftersom JRT är en så arbetsvillig och lättlärd hund så är de ofta anlitade som filmhundar. De är mästare på att lära sig olika tricks!

Problembeteenden
Anledningen till att hundägare får problem med sin Jack Russell Terrier är just att den av naturen är en Jack Russell Terrier, med rasens önskade beteenden. Alltför ofta saknar ägaren vetskap och förståelse för rasen. Först och främst är den en jakthund för jakt under jord. Den är framavlad för att spåra sig fram till viltet i grytet och sedan skälla tills viltet endera rusar ut ur grytet eller att jägaren grävt sig ner till det. Detta innebär att den är mycket bra på att gräva och skälla, att den är orädd och ettrig nog att möta räven eller grävlingen i grytet och att den har förmåga att spåra vilt. Den måste också kunna arbeta självständigt och ta egna beslut när den arbetar inne i grytet. Dessa egenskaper upplevs ofta som dåliga egenskaper för en hund som skall fungera i vårt samhälle.

En JRT är mycket intelligent och energisk. Om den inte får utlopp för sina naturliga instinkter så hittar den på egna ”roliga” jobb, dessa inkluderar ofta att vakta sina ägodelar eller sin familj, jaga bilar, katter, fåglar eller löv och att gräva i trädgården eller i fåtöljen.

Eftersom en JRT gillar att arbeta och att vara aktiv kan den hitta på mycket destruktivt om den lämnas ensam för mycket.

En JRT är en stor hund i en liten kropp. Den kräver lika mycket aktivering som en mycket större hund. Deras ettrighet och orädsla gör dem ibland aggressiva mot andra hundar och eftersom de själva tror att de är mycket större än de i verkligheten är, så kan de utmana hundar som är tre gånger så stora som de själva.

Kombinationen JRT och marsvin, fåglar, katter, möss etc är inte den bästa. På grund av sin jaktinstinkt är det stor risk att hunden skadar eller dödar de andra djuren.

Eftersom JRT behöver springa fritt och ”rusa av sig” kan de bli rymningsbenägna ifall de inte får var lösa utomhus tillräckligt mycket.

Det flesta JRT brukar testa sina gränser kontinuerligt hela livet. Ofta försöker de också att uppfostra sina ägare, vilket ibland kan leda till aggressivt beteende mot ägaren.


Träning
 Jack Russell Terriers älskar att arbeta. De är därför mycket lättränade. Träningen bör vara kul, annars tröttnar de och hittar på något som de själva tycker är roligare.
Eftersom de ofta är hungriga fungerar godis bra som belöning, men även en omgång med kamptrasan eller att få jaga en boll fungerar utmärkt i belöningssyfte. De behöver både fysisk och mental aktivering och de är duktiga på att ordna detta själva, resultatet blir dock inte alltid önskvärt för ägaren.